GUIDE

TILL LÄSAREN

Nästan var tredje finländare skulle vilja spela ett instrument; någon kanske har allvarliga föresatser att bli t.o.m. yrkesmusiker, någon annan vill spela för sitt nöjes skull. För alla som eftersträvar spel- och sångkunnighet bör lämplig undervisning kunna erbjudas. Alldeles små barn förstår ännu inte att önska sig regel-bunden undervisning; å deras vägnar aktiverar sig föräldrar och målsmän, som samtidigt inser sitt eget intresse för musikstudier.

Numera ombesörjer mången organisation organiserad och regelbunden musikundervisning. Sin uppgift fyller också privatpersoners undervisning, som ofta föregår studierna i någon läroanstalt. I synnerhet i våra större städer verkar också musikskolor, som finansierar hela verksamheten med elevavgifter. Denna Guide är inte avsedd att reda ut denna verksamhet och de bör inte förväxlas med fria eller öppna avdelningar vid musikläroanstalter som stöds med statsmedel.

Musikundervisningen inom skolväsendet förmår inte tillfredsställa sådana elevers behov, vilka hyser intresse för saken. Musikklasser, - linjer, och -gymnasier hjälper upp situationen, men möjligheter till en mångsidig instrumentalundervisning har inte heller dessa klasser. Skolväsendet har också överlåtit den målinriktade musikundervisningen - liksom hela konstundervisningen - i händerna på andra organisationer. På denna punkt tycks situationen inte förbättras, snarare försämras för hela ålderskategorier.

Anordnandet av den målinriktade undervisningen, såväl grundundervisning som yrkesutbildning, omhänderhas i huvudsak av musikläroanstalter, stödda av stat och kommun. Systemet bildar en helhet, där undervisning er-bjuds från musiklekskola till högskolestudier.

I musikläroanstalterna ges numera undervisning under många former och för s.g.s. alla tänkbara behov. Av många orsaker har situationen i skolvärl-den - och i övrigt - förändrats och fortsätter att förändras. På dessa utma-ningar är musikläroanstalterna beredda att svara och vidareutveckla sina funktioner.

Finlands musikläroinrättningars förbund r.f. har redan sedan år 1980 publicerat Guiden, som är avsedd närmast för musikläroinrättningarnas elever och deras föräldrar. Guiden lämpar sig emellertid också för den läsare, som ännu bara planerar studier på musikens område, oberoende av om det gäller honom själv eller de efterkommande.

Guiden innehåller uppgifter av allmän karaktär rörande studierna och det är att hoppas, att frågorna kring dem på så sätt blir färre. Musikläroinrättningarna skiljer sig dock något från varandra och nog grannare uppgifter får man genom att fråga t.ex. läroanstalten på hemorten.

I Guiden behandlas efter informationsdelen först saker som berör musikleken och förberedande undervisning. Därefter går man vidare i den ordning, som frågorna kan tänkas ställas: hur man söker in till musikinstitutet, inledandet av studierna och studiernas gång. Till slut behandlas yrkesutbildningen i korta drag.

När Guiden nämner musiklekskola, avses verksamhet, som sker inom musikläroanstalterna. Musikinstitutet innebär grundundervisning. Begreppet musikläroanstalt berör också konservatorierna, som alla också innefattar undervisning på institutsnivå och i de flesta finns också musiklekskola.

Benämningarna lätt och klassisk används i Guiden för att täcka vitt omfattande begreppsområden: klassisk, seriös, konstmusik.... respektive lätt, pop, jazz, rock, folkmusik....

Om konservatorieinstitutionen och Sibelius-Akademin - vårt lands enda
musikhögskola - finns korta presentationer.

OM MUSIKLÄROINRÄTTNINGARNA 

Lagstifningen

Benämningen musikläroinrättning innefattar i vid bemärkelse förutom alla studienivåer också allt från högskola till minsta musikskola. Sedan lagstiftningen för grundundervisning i konst trätt i kraft år 1999, upphörde den lag som särskilt gällt musikläroinrättningarna att gälla. Undervis-ningen vid musikläroinrättningarna regleras nu av Lagen om grundundervisning i konst Nr 633/98 och förordningen 813/98. Lagens huvuduppgift är att reglera finansieringen av verksamheten. De paragrafer som hänför sig till verksamheten berör läroplanen, elevintagning och bedömning. Förordningen fastställer igen indelningen av konstfostran i allmän res-pektive fördjupad lärokurs. Medlemsläroinrättningarna i FMF ger samt-liga undervisning i fördjupad lärokurs. Den allmänna förvaltningslagen samt nya förordningen om undervisningspersonalens behörighet, berör likaså musikläroinrättningarna. Yrkesutbildningen har sin egen lagstiftning. I nuvarande form erbjuder lagstiftningen inte nämnvärd hjälp för planering av verksamheten eller anordnande av undervisning. Ovanstående skiss över musikläroinrättningarna ger endast en ytlig bild av studiernas förlopp; studier på högre nivå inom musiken förutsätter oftast väl genomförda studier på grundnivå. I denna Guide behandlas i huvudsak omständigheter kring sådana läro-anstalter, som antingen är kommunala eller upprätthålls av understödsföreningar, stiftelser o.a. sammanslutningar och vilka erhåller kommunalt och statligt stöd. De förutsätts verka på saklig och effektiv grund och avsikten är inte att uppnå ekonomisk vinst. Sådana läroanstalter kan också vara musikskolor som stöds av kommunen, men som inte erhåller lag-stadgade statsandelar eller -understöd.

Förutom av lagstiftningen styrs också musikläroinrättningarnas verksamhet av diverse stadganden, vilkas ändamål är att hålla verk samheten på saklig grund och ur studerandenas synvinkel trygg. Det viktigaste do-kumentet ur studerandens synvinkel är läroplanen. Den godkänns skilt för varje läroanstalt och där fastställs de centrala målen för verksamheten, stadgas om undervisningens anordnande samt uppräknas bl.a. undervisningsämnena.


Läroplanen bör upprättas enligt de grunder för läroplan som fastställts av utbildningsstyrelsen. Då många grupper berörs av uppgörandet av
läroplan, bör grunderna för den också finnas till allmän kännedom. Därför ingår huvudpunkterna i grunderna för läroplan i denna Guide.

Förvaltning och finansiering

En kommunal musikläroanstalt kan upprätthållas av antingen endast en eller flere kommuner på basen av olika avtal. Också samkommun kom mer i fråga som upprätthållare. Sammanslutningar som upprätthåller privata läroanstalter är i huvudsak registrerade föreningar eller stiftelser.

Också i privata läroanstalters förvaltningsorgan finns oberoende av ägoförhållandena en stark kommunal representation, ty om det gäller en läroanstalt som erhåller statsandelar, är finansieringen på den kommunala och statliga sidan nästan lika. Det är förståeligt, att en viktig finansiär av verksamheten vill vara representerad. Det finns ett flertal förvaltningsmodeller både på privat och den kommunalt håll. Statsstödet är antingen lagstadgad statsandel eller behovsprövat statsunderstöd. Förvaltningsmodell eller ägoförhållande inverkar inte på statsunderstödet varken i kommunala eller privata läroanstalter.. Det finns också läroanstalter som verkar helt utan statsstöd.

Så gott som vem som helst eller vilken sammanslutning som helst kan grunda en musikläroanstalt. Tillstånd att driva läroanstalt, vilket garanterar statsandelen beviljas dock av undervisningsministeriet. Villkor för tillståndet är, att läroanstalten är nödvändig för verksamhetsområdets musikfostran, att verksamheten fyller uppställda krav och att den inte drivs för uppnående av ekonomisk vinst. 

Terminsavgifter

Det statsstöd som läroanstalterna erhåller har stor betydelse och förutsättningarna för verksamheten varierar därför mycket i olika anstalter. I fall statsstödet är behovsprövat eller saknas helt och man strävar att upprätthålla verksamheten adekvat, är enda lösning ett starkt kommunalt stöd. Det offentliga stödet inverkar på elevernas terminsavgifter från musiklekskolan till avslutade musikinstitutsstudier. Enligt europeisk måttstock har musikläroanstalterna i Finland måttliga terminsavgifter, men tyvärr har de ändå haft en stigande tendens.

I lekskolan är terminsavgifterna lägre än för musikinstitutets egentliga elever. I några fall täcks musiklekkostnaderna helt med dessa avgifter. Detta är möjligt, då där ges endast gruppundervisning, som naturligtvis är billigare än enskild sådan. I lekskolorna är avgiften i medeltal 350 mk, men avståndet mellan ytterligheterna är stort. Som lägst kan avgiften vara endast 100-200 mk och som högst närmare 1000 mk.

I musikinstitutet är terminsavgifternas andel i medeltal 15 % av undervisningskostnaderna. Som lägst är de några hundra mark, men avgifter över tusen mark är inte ovanliga och toppen överstiger tusenfemhundra.

Inga stadganden på riksnivå bestämmer terminsavgifterna, de avgörs lokalt. Väl fördelad representation i förvaltande organ garanterar oftast, att de, när de höjs, hålls på måttlig nivå. T.ex. kommunens eller statens sparåtgärder kan inverka på avgifterna så att mycket plötsliga förhöj-ningar är av nöden. Terminsavgifterna är beroende av studiernas innehåll. Undervisningsti- dens längd i minuter i huvudämnet kan påverka avgifterna och också för biämnet blir man i allmämhet tvungen att betala skild avgift. Praxisen varierar t.ex. enligt prissättningen på deltagande i teoriundervisning och samspel. Ofta är deltagande i dessa funktioner gratis, i synnerhet om det gäller läroanstaltens egentliga elever.

Nedsättning av terminsavgiften består i allmänhet av syskonrabatt och förfarande vid beviljandet av den bestämmer varje institut självständigt. Syskonrabatt beviljas utan ansökan och rabatterna anges antingen i % eller mark.

Befrielse från terminsavgift kan på ansökan beviljas av sociala skäl. Också andra, t.ex. motiveringar rörande studierna, kan gälla. Angående praxis för befrielse eller nedsättning av terminsavgiften ges upplysningar av läroanstaltens kansli. På sociala grunder kan också delvis befrielse från terminsavgift beviljas.

För yrkesstuderande finns ingen terminsavgift och för dem gäller fast-ställda studiesociala förmåner. För den som studerar vid musikinstitut som huvudsyssla kan i särskilda fall beviljas samma förmåner. 

ATT BLI ELEV I MUSIKLEKSKOLAN

Musiklekskolans uppgift och målsättning

Målet för undervisningen i en musiklekskola är att väcka och nära bar-nens kärlek till musiken och utveckla grundfärdigheterna i musik. I s.g.s. alla musikläroanstalter verkar en musiklekskola. Den är avsedd för barn under skolåldern, vilka man önskar ge möjlighet till aktivt musi-cerande under ledning av yrkeskunniga lärare. Inträdestest verkställs inte då barnets förutsättningar ännu är på utvecklingsstadiet. 

Val av elever och begynnelseålder

Till musiklekskolan strävar man att ta in alla intresserade, men på de fles-ta orter räcker resurserna tyvärr inte till. Sålunda har man tvingats ta till något slags gallring t.ex. enligt anmälningsordning eller lottning. Läro-anstaltens förvaltningsorgan fastslår i allmänhet urvalssättet, i fall alla intresserade inte kan få plats. Undervisningen i musiklek organiseras olika i olika läroanstalter. Också babyrytmik förekommer, där alldeles små barn kan delta. Musiklek- skolbarnen är i vanligaste fall 3-6 år gamla. Enligt principerna för en allsidig konstfostran strävar man till, att också andra konstarter tas med i musikleken. Naturligaste delområden är poesi, bildkonst, dans och annan rörelsekonst eller scenisk framställning. På så sätt är det möjligt att finna de konstområden, som intresserar barnet, som det har begåvning för och vilka det kanske mest borde utveckla.

Trots att man i musiklekskolan strävar att tillägna sig konsten allsidigt, kommer musiken i första hand. Instrumenten presenteras för barnen och ett elemäntärstadium i spelandet kan redan påbörjas i detta skede. Också tonträffningens och notläsningens grunder hör till programmet.

I musiklekskolan sker undervisningen i grupper, vilkas storlek beror på undervisningsmetod och antalet lärare som undervisar ifrågavarande grupp. I en grupp, som undervisas av en lärare finns i allmänhet 6-10 barn, i en grupp med två lärare kan antalet vara något större.

Beroende på metod undervisas ca 45-60 minuter antingen en eller två gånger i veckan; praxisen varierar också beroende av barnens ålder. Genom att befrämja barnets rytm-, form-, harmoni- och melodisinne lärs det att uttrycka sig självt genom musikens medel och barnet tillägnar sig en naturlig attityd till musiken. På samma gång stöds barnets skapande förmåga samt sociala och emotionella utveckling.

Musiklekskolan är -förutom som sådan en god uppväxtmiljö- också en utomordentlig plats för förberedelse till fortsatta studier i musikinstitutet. Musiklekverksamheten borde därför kunna utvidgas så, att varje barn under skolåldern kunde pröva och utveckla sin kreativitet på detta område. På så sätt skulle också jämställdheten öka när barnen söker till musikinstitutet.

Över musiklekskolan utfärdas i allmänhet inte betyg. Ofta kan dock lä rarna ge utlåtande t.ex. angående förutsättningar för att delta i läro-anstaltens inträdesprov. I en del läroanstalter ges också skriftlig be-dömning. 

FÖRBEREDANDE UNDERVISNING

Förberedande undervisning är till innehållet en fortsättning på musiklekskolan. Inträde till förberedande undervisning är ändå inte bundet till tidigare studier, varför elever kan tas emot t.ex. på grund av att egentliga elevplatser inte räckt till. Grunderna för inträde till förberedande undervisning växlar från läroanstalt till annan. I en del fall kan man komma från musiklekskolan direkt till förberedande undervisning i fall barnet visat speciellt intresse för instrumentstudier och kanske redan gjort framsteg i dem. I detta skede har inte deltagande i något egentligt test varit nödvändigt, utan besluten har gjorts på basen av lärarnas utlåtanden.

Förberedande undervisningen kan redan som sådan fungera som ett slags test när man ansöker om egentlig elevplats i institutet. I alla fall -liksom också musikleken- ger den betydande färdigheter inför inträdesprovet.

Innehållet i förberedande undervisningen är i allmänhet ordnat så, att det ger färdigheter att förflytta sig som egentlig elev utan nämnvärd tröskel och därefter skiljer sig undervisningen endast till kvantiteten. Det förberedande stadiet är, vilket namnet avslöjar, en prövotid då man förbereder sig för de egentliga musikstudierna. Elevens ålder kan här variera enligt instrumentval och det är också klart, att undervisningens innehåll och organisering är olika för t.ex. 5-åringar och 10-åringar.

För den förberedande undervisningen finns ingen särskild lärarkategori, utan undervisningen ges av lärare som har intresse för denna nivå och vilka konstaterats lämpliga för ändamålet. Förberedande undervisning kan i vidare bemärkelse betyda -liksom också i musiklekskolan- t.ex. grunderna i tonträffning och musikteori, varvid ett för ändamålet lämpligt instrument kan användas.

Val av instrument

I samband med den förberedande undervisningen är det alltså möjligt att också pröva på "riktiga instrument" och på detta sätt småningom finna det som är lämpligast för en själv. Av s.g.s. alla stora instrument finns det numera mindre versioner, varför man kan påbörja studierna redan som helt ung. Undantag bildar endast fagott, tuba och en del andra sällsynta basinstrument. I fall intresset riktas mot ett sådant instrument, som inte förekommer i mindre format, kan man välja ett mindre instrument inom samma instrumentfamilj och senare byta till det man önskat sig. T.ex. klarinetten lämpar sig väl som begynnelseinstrument till fagotten eller på motsvarande sätt kan man på trumpet inleda studier i tuba.

Instrumentvalet kan också kännas besvärligt på grund av att hanteringssvårigheter i början avskräcker då det är fråga om stråk- eller blåsinstrument. Sådan skygghet eller t.o.m. rädsla kan elimineras genom att man lyssnar på någon skicklig elev vid en elevkonsert. 

Instrumentbank/utlåning

Musikläroanstalterna har i allmänhet möjlighet att låna ut instrument till dem, som inte genast i början vill skaffa eget. Detta är viktigt i synnerhet då det gäller instrument, vilkas utövning inleds på en mindre version varefter man senare övergår till normal storlek. Undervisning i mer sällsynta instrument är mindre efterfrågad och ändå bör det finnas trakterare av dem. Musikinstitutet lånar gärna ut instru ment, som mest saknas i t.ex. orkestersammanhang. Det är också skäl att märka, att när eleverna väljs ut efter inträdesprovet, de som önskar spe-la ett orkesterinstrument alltid har lättare att erhålla elevplats än t.ex. de som är intresserade av pianospel.

TILL MUSIKINSTITUTET

Musikinstituten har till uppgift att meddela grundundervisning i tonkonst och andra konstarter i anslutning till den, att förbereda stu derandena för yrkesstudier samt att ge yrkesutbildning i musik samt ordna annan verksamhet i anslutning till utvecklandet av musikkulturen. Så uttrycks saken i lagen om musikläroanstalter, som varit i kraft till slutet av år 1998. Trots att ny lag trätt i kraft, sköts undervisningen och andra uppgifter knutna till den enligt samma principer. För musikundervisning på grundnivån svarar i huvudsak musikinstituten, men sådan ges också vid konservatorierna och t.o.m. i Sibelius- Akademins ungdomsutbildning. Det finns också läroanstalter på grundnivå, som benämns musikskola.

Hur blir man elev i musikinstitutet? 

Hur blir man elev i musikinstitutet?

Inträdesprov

Musikläroanstalterna tar in nya elever i huvudsak en gång per år, vanli-gen i månadsskiftet maj-juni. Man blir i allmänhet antagen som elev en-dast genom inträdesprov. Varje läroanstalt besluter själv ständigt om inne-hållet i provet liksom också tidpunkten. I dags tidningarna, på anslagstavlor m.m. meddelas hur man anmäler sig till provet, hur man deltar och hur man förbereder sig. Den sökandes förutsättningar att tillägna sig undervisningen kontrol leras genom test, som hänför sig t.ex. till förmågan att uppfatta tonhöjd och -längd, samt musikminne. Ifall sökanden redan har erfarenhet av ett instrument, ombedes han ge prov på sitt kunnande.

Man strävar att göra inträdesprovet så mångsidigt att det lämpar sig för alla ålderskategorier.

Inträdesprovet är också en mycket viktig arbetsuppgift för lärarna i musikläroanstalterna. På basen av det bestäms vilka elever som påbörjar studierna följande höst. Behovet av musikstudier är så stort, att inte på långt när alla sökande årligen kan placeras. Situationen varierar visserligen betydligt i olika landsändar och läroanstalter.

Lämplig begynnelseålder för musikstudier är en högst individuell sak. Framgången i inträdesprovet är också något oförutsägbart. Det gäller koncentrationsförmågan, som behövs t.ex. när man skall upprepa någon ting. En 5-åring med bra koncentrationsförmåga kan lyckas bättre än en tankspridd 10-åring.

Någon undre åldersgräns för inträdesprovet finns inte. Det lilla barnet är inte betjänt av negativt resultat från provet endast för att få erfarenhet. Kritiskt övervägande är på sin plats förrän man går till provet! Lyckas man få elevplats, borde man finna lämplig lärare för den unga eleven och exakt i det ämne som intresserar.

I princip är det alltid bättre ju yngre man börjar, men praktiska problem möter här. En femåring kan ännu inte sköta sina egna ärenden, åtminstone inte på egen hand komma till lektionen. En sjuåring är mycket mognare. Han har ju då redan blivit tvungen att sköta det som gäller skolan.

När man söker in till musikinstitutet, är det bra att komma ihåg, att samspelet vid sidan om de enskilda lektionerna anses vara mycket viktigt. Detta inverkar också på inträdesprovet. Har man inget speciellt instrument i sikte, är det idé att fråga i läroanstaltens kansli, på vilka instrument det behövs elever.

I fall man inte lyckas i inträdesprovet första gången, kan man försöka på nytt. I synnerhet för mycket unga sökande kan det gå så, att något yttre störande element stör koncentrationen och provet misslyckas. Efter ett par gånger är det redan möjligt att dra vissa slutsatser. Musikstudier passar inte alla lika bra. För varje barn bör man finna en lämplig hobby. Om inte musik är den rätta, kan man välja någon annan.

Undervisning på grundnivån

En elev som godkänts till studier på grundnivån är testad och han bör sålunda ha de musikaliska förutsättningarna att motta undervisningen, som från första början är målinriktad. Lärarnas undervisningsmetoder kan något skilja sig, men målet är det samma: att för eleven skapa en sådan attityd till musiken, att den motsvarar hans förutsättningar och förväntningar. Samtidigt vinnlägger man sig om att inte lämna luckor, som kunde verka menligt på senare studier. I musikinstituten ges mångsidig musikundervisning. För att samspel skall vara möjligt också i stora sammansättningar, bör undervisning stå till buds i många olika instrument. När behärskandet av instrumentet bygger på specialisering, behövs lärare skilt för alla ämnen. Teoretiska ämnen, sång och samspel medräknade, kan i musikinstitutet gott och väl undervisas i över tjugo ämnen.

Pianospel är fortfarande det populäraste ämnet i musikinstituten. Denna dominerande ställning håller ständigt på att minska och i en del musikinstitut kan den vara överstånden. Med säkerhet kan man ändå säga, att pianospel undervisas i alla musikläroanstalter. Det finns också en del andra instrument, vari undervisas överallt, men ämnesurvalet bestäms varje år skilt och varierar något beroende på utbud och efterfrågan. Valmöjligheterna kan man kontrollera i kansliet, ifall inte meddelande om saken ingår i t.ex. tidningspressen på våren i samband med inträdesproven. Likaså är den årligen utkommande årsberättelsen en viktig källa för upplysningar.

På grundnivån studerar man genast från början åtminstone huvudämnet, som för de yngre är något instrument. Också solosång är möjligt huvud ämne för dem som genomgått målbrottet. Helt omöjligt är inte heller att studera teoretiska ämnen som huvudämne. När eleverna kommer in via inträdesprovet med synnerligen varierande färdigheter, bildas i princip för varje elev en individuell modell. Denna sätts till pappers årligen t.ex. under benämningen studieanmälan. Läroplanen, som gäller hela musik-läroanstalten godkänns lokalt av det organ, som upprätthållaren fastslår.

Studierna framskrider i förhållande till personliga förutsättningar, arbetsmängd och flit. Alla får i begynnelseskedet lika mycket undervisning, men flit och framsteg kan belönas med förlängd undervisningstid och inte heller inom musiken tillfaller den late heder och ära. På sätt eller annat uppföljs studierna under alla omständigheter.

Studierna på grundnivån är indelade i kurser. Beroende av huvudämne är de antingen tre eller två till antalet. Betyg över studierna på grund- nivån ges när 3/3-nivån avlagts i det solistiska huvudämnet, och teori/tonträffning samt grundkurs i musikkunskap/-kännedom.

Till vissa linjer inom yrkesutbildningen kan man -inom både klassiska och lätta genren- söka redan efter avlagda studier på grundnivån. Dessa är linjerna för pop-jazzmusiker, dansmusiker, musikledare och kyrkomusiker vid konservatorierna.

Studier efter grundnivån

Om studierna på grundnivån förlöpt väl och betyg erhållits, blir det aktuellt att överväga fortsatta studier. Det naturligaste sättet att fortsätta, är att avlägga de kurser som krävs för det egentliga musikinstitutsbetyget. Härvid öppnas många nya dörrar också till yrkesstudier, i synnerhet om också gymnasiets lärokurs avlagts parallellt med musikstudierna. 

Pop/jazz

I musikläroanstalterna kan man också studera lätt musik. För pop, jazz, rock och dansmusik finns en särskild läroanstalt, Pop & Jazz Konser vatoriet, där man naturligtvis också kan få undervisning på grundnivån. Studierna i lätt musik verkställs och framskrider kursvis liksom andra musikstudier. Lärostoffet skiljer sig dock redan i begynnelsestadiet från stoffet på den klassiska sidan och t.ex. egen praxis för ackordbeteckningar har stabiliserats. För verksamheten typiska är läroanstaltens egna ensembleskolor och förberedande ensembler. När eleverna deltar i denna verksamhet, betraktas det som deras huvudämne och dessutom kan de avlägga examina i anknytning till sitt instrumentoch i allmänna ämnen.

Andelen av lätt musik jämfört med klassisk sådan varierar enligt de riktlinjer som dragits i läroanstalten. I endel institut är andelen rätt stor, i andra kan denna genre fattas helt. Där den finns strävar man till att fortsatta studier är möjliga antingen i konservatorium eller Sibelius-Akademin.

Folkmusik

Till den lätta musiken torde också folkmusiken kunna räknas. I många musikläroanstalter ges undervisning i den, antingen som särskilt ämne, eller vid sidan om annat lärostoff. I utförandet av folkmusik finns regionala olikheter i spelsättet och stilarna har formats olika t.o.m. enligt enskilda mästerspelmäns utförande. Förflyttning av eleven från en lärare till annan t.ex. vid byte av läroanstalt kan föranleda lika stor förändring som på den klassiska sidan.

Kursexamenssystemet är inte lika långt utarbetat som på klassiska sidan.

Dansundervisning

I en del musikläroanstalter ges också undervisning i dans. Många elever har fått undervisning i dans redan under elementärstadiet. Dansen liksom andra konstarter med anknytning till musik hör till musikläroanstalternas undervisningsprogram i den mån man i varje läroanstalt besluter. De som studerar dans tas in enligt kriterier, som fastställs av läroanstaltens upprätthållare. Läroplan för dansundervisning finns skilt för grundnivån och yrkesutbildning.

Barndansen är avsedd för 4-8-åriga elever. För 9-12-åringar liksom 13-16-åringar finns egna grupper som motsvarar studier på nivå I och II. Efter grundstudierna följer en treårig period, då man också förbereds för studier för yrke som danslärare.

Dansen -liksom musiken- indelas i flera kategorier: klassisk balett, modern dans, jazzdans och t.ex. etnisk och karaktärsdans. I samma läroanstalt undervisas inte nödvändigtvis i alla dessa, utan läroplan uppgörs enligt lärarsituation och läroanstaltens ekonomiska situation.

Fastän dansen finns med i en del musikläroanstalters undervisningsprogram, ges undervisning ändå huvudsakligen i egentliga dansskolor. Om deras verksamhet fås uppgifter från ifrågavarande läroanstalt. Yrkesutbildning ges på studielinjen för dans vid Åbo konservatorium och danslärare utbildas vid Kuopio och Uleåborgs konservatorier, vid Turun Taiteen- ja viestinnän oppilaitos, samt Teaterhögskolan. Dansare utbildas också naturligtvis i Finlands Nationaloperas balettskola.

Undervisning på ungdomsstadiet/samstudier

Musikläroanstalten kan ingå utbildningsavtal om undervisning på ungdomsstadiet med t.ex. gymnasier och yrkesskolor inom verksamhetsområdet. Det är möjligt att räkna sig musikstudier till godo i nämnda läroanstalter i form av avlagda kurser och deltagande i undervisningen. Examinas omfattning varierar i olika läroanstalter, men för alla är de gemensamma studierna på den s.k. andra graden minst 21 studieveckor samt på yrkes- och högre nivå minst 40 studieveckor. Till tillvalsämnena hör musikstudier i musikläroanstalt. Kansliet ger upplysningar om huruvida avtal slutits med exempelvis ortens gymnasium.

Vuxenavdelning

Vid musikläroanstalten kan på basen av lokalt beslut också finnas en avdelning för vuxna. Om undervisningens målsättning och innehåll bestäms mycket fritt i läroplanen. Många föräldrar önskar lära sig spela tillsammans med sina barn och härtill ges också möjlighet på allt flera orter. I traditionell bemärkelse har vuxenavdelningen varit platsen för dem, som inte velat eller kunnat bedriva studier på institutsnivå.

På vuxenavdelningen ställs i allmänhet inte samma fordringar som på andra egentliga elever. Skyldigheter och rättigheter kan variera ortsvis. Som kompensation för större frihet är i allmänhet terminsavgiften på vuxenavdelningen högre. 


Öppen undervisning

Enligt lagen har läroanstalterna också möjlighet att anordna betald serviceverksamhet, men intäkterna därav går trots allt till att täcka kostnaderna för undervisningen och ingen drar någon ekonomisk fördel av den. Till den öppna undervisningen kan hänföras antingen en hel avdelning inom läroanstalten eller endast delar av verksamheten. T.ex. orkester-, kör-, och ensembleverksamhet, eventuell dansundervisning, musikteater eller varför inte instrumentbygge, är verksamhetsformer, där också utomstående kan vara med. Detta deltagande förutsätter dock sådana färdigheter, som gruppen i fråga representerar.

Principen för den öppna undervisningen är, att terminsavgifterna åtminstone till största delen skall täcka kostnaderna som kompensation för ett fritt deltagande. Denna verksamhetsform har kommit till för att så många som möjligt av dem som önskar musikundervisning skulle kunna placeras och garanteras yrkeskunnig undervisning. Samtidigt minskar dock läroanstaltens resurser för normal verksamhet.

Öppen undervisning eller kommersiella avdelningar finns alltså inte i alla musikläroanstalter. Situationen varierar något beroende av tillgång och efterfrågan.

Som enda undervisningsform skulle den öppna undervisningen oundvikligt leda till en kraftig nedgång i inlärningsresultaten och därigenom också i framtida lärarutbildning. Förutsättningarna för en välfungerande, mångsidig undervisning är genom lagstiftning tryggad riksomfattande musikläroanstaltsmodell av nuvarande art.

EXAMINA OCH BETYG

Spridningen i ålderskategorier är stor i det skede man söker in. Sålunda löper vars och ens studier beroende av åldersskillnader eller andra orsaker i egen takt. Någon har fått undervisning förrän den kom till läroanstalten -kanske i många år- och kan därmed börja från en helt annan utgångspunkt än en nybörjare. Studierna organiseras med dessa individuella skillnader i sikte. Så som redan tidigare konstaterats är studierna i musikläroanstalterna indelade i kurser. För varje kurs finns en egen repertoar och programmet som framförs vid kursexamen skall uppfylla vissa normer. För varje kurs som genomgåtts avläggs kursexamen. Där framförs en del av kursprogrammet, en obligatorisk del och en valbar del, för att bedömas av en jury bestående av flera medlemmar.

Kompensation på grund av ålder existerar inte i examina. Samma fordringar ställs på alla oberoende av ålder. Det gäller endast att vänta och öva tills kursprogrammet löper så bra, att läraren anser att examen kan avläggas.

Examenssystemet är riksomfattande och garanterar, att man i olika landsändar undervisar utgående från samma målsättning. Detta i sin tur tryggar möjligheten, att söka t.ex. till yrkesutbildning oberoende av på vilken ort undervisningen på grundnivån getts.

När studierna på grundnivån genomförts med framgång, får eleven betyg över detta. För detta bör -så som tidigare nämnts- kurs 3/3 i huvudämnet och teori/tonträffning samt grundkurs i musikkunskap/- kännedom. Avgångsbetyg från det egentliga musikinstitutet får man när de högre kurserna avlagts.

Betygsmodeller ingår som bilagor i de grunder för läroplan, som fastställts av utbildningsstyrelsen. De i betygen nämnda kursexamina grundar sig igen på de kursfordringar, som uppställs av FMF (Finlands musikläroinrättningars förbund r.f.). 

Musikinstitutets linjedelning

Musikinstitutets avgångsbetyg kan erhållas från två linjer. Genom att avlägga I kursexamen i huvudämnet, tonträffning, musikens teori och musikkunskap/färdighet kommer man lättare undan, men då är möjligheterna för yrkesstudier begränsade. Om avsikten är att fortsätta studierna inom musiken är det bäst att välja en något mer krävande linje, där kursexamen i generalbasskrivning och -spel förutsätts istället för musikkunskap. Denna mer krävande linje kan man naturligtvis välja också om man planerar avsluta musikstudierna vid musikinstitutsnivån.

FLYTTNING FRÅN EN LÄROANSTALT TILL EN ANNAN

Att tillägna sig grundliga färdigheter i musik är en lång process. Under tiden kan man av olika orsaker bli tvungen att byta boningsort eller flytta från en läroanstalt till en annan. Då behövs studiebok eller studieintyg. Med ett sådant i handen går det bra att besöka den nya läroanstaltens kansli och berätta om sitt behov av elevplats. Om studierna på grundnivån är undanstökade har man naturligtvis betyg över dem att förete. Någon garanti för ny elevplats ger inte tidigare studier. I fall vitsorden är goda och sakerna annars i sin ordning torde det ändå vara sällsynt, att elevplats inte beviljas. I många läroanstalter hålls för inflyttade ett inofficiellt inträdesprov för att man skall kunna försäkra sig om den sökandes kunskapsnivå och att man kan anvisa honom en lämplig lärare. Det är skäl att kontakta kansliet angående ifrågavarande läroanstalts praxis rörande inflyttade elevers intagning.

I fall man tvingas byta boningsort, är det skäl att i god tid ta kontakt med sin eventuella nya läroanstalt. Nya elever tas i allmänhet in på våren. Före det är det bra att kansliet är underrättat om saken så att elevplats kan reserveras.

ELEVENS RÄTTIGHETER OCH SKYLDIGHETER.

Det är till fördel för både studerandena och lärarna, som undervisar dem, att från början känna till spelreglerna, så att de ömsesidiga målsättningarna uppnås med minsta möjliga friktion. Samtliga parter -eleverna, deras föräldrar, lärare och även läroanstaltens administration- har rättigheter och skyldigheter. Eleven/studeranden har rätt till yrkeskunnig undervisning, som till sitt omfång kan variera något. Att ta emot undervisningen är samtidigt en plikt och man bör regelbundet delta i lektionerna. Frånvaro från lektionen utan orsak är i läroanstaltens enskilda undervisning en allvarlig sak. Utan att meddela skall man inte vara frånvarande, då vet inte läraren vad saken gäller och i hans arbete uppstår en onödig paus. En elevs frånvaro innebär för musikläroanstaltens lärare detsamma som om en hel klass i skolans klassundervisning vore frånvarande.

Plikten att meddela om inhiberad lektion gäller också läraren. På bägge håll kan det naturligtvis hända, att t.ex. vid sjukdomsfall, meddelandet inte hinner fram ens via läroanstaltens kansli.

Konsertverksamhet och uppträdanden

Musikläroanstalten anordnar årligen ett stort antal konserter, elevaftnar och andra tillfällen till uppträdande. Också opera och annan musikteater samt dansföreställningar kan komma i fråga. Avsikten med regelbundna uppträdanden är, att man vänjer sig vid dem och eliminerar nervositet, som besvärar i synnerhet i början och som för det mesta inverkar menligt på framförandet. Uppträdande vid läroanstaltens tillfällen är en av elevens plikter. Ju tidigare elevens uppträdanden påbörjas, desto bättre är slutresultatet. Framträdandena kan inledas vid tillfällen av mindre format, eventuellt en enda lärares interna aftnar. Här är också åhörarna mer bekanta och atmosfären hemtrevligare än vid offentliga konserter..

I en del läroanstalter anordnas årsexamina i form av konserter. Förfarandet är ägnat att eliminera den nervositet som förekommer också inför examina.

Läroanstaltens kansli förmedlar också uppträdande till olika utomstående tillfällen. Förfrågningar om eventuella uppträdande görs titt och tätt och genom att svara jakande på förfrågan upplever rektorn och administrationen, att läroanstalten fyller den uppgift som den handhar.

Plikten att uppträda kan också upplevas som en rättighet. Den ger ju erfarenhet att uppträda inför publik i allmänhet och sådan färdighet uppnås endast genom övning.

Eleven själv kan direkt av arrangören bli ombedd att uppträda vid något tillfälle. I det fallet är det bäst att underhandla med sin lärare eller rektorn. Att finna lämpligt program är ingen lätt sak och uppträdandet är ju ett prov på undervisningens nivå. Under inga omständigheter är det skäl att ge sig in på ett uppträdande utan någon kontroll av läraren. Kontroll av det framförda programmet är till fördel för den uppträdande, publiken, läraren liksom också för läroanstalten.

Studieboken/Studieintyg

Studiernas förlopp uppföljs både i läroanstalten och hemma. Officiella anteckningar om studierna, examina och kanske angående framträdanden görs förutom i elevmatrikeln också i studieboken, vars ifyllande börjar vid första anmälan till de påbörjade studierna. Studieboken innehåller förutom personuppgifter bl.a. anteckning om terminens inledning och avslutning kvitterade av läraren, vitsord över studieframgången, förteckning över inövad repertoar samt anteckningar om examina.

Studieboken är för eleven ett värdefullt dokument. Den är det klokt att uppbevara omsorgsfullt på ett ställe där man säkert hittar den. Synnerligen viktig är den när man byter läroanstalt. En ny lärare har lättare att börja undervisa på rätt sätt om studiebokens innehåll är känt. I en del läroanstalter använder man i stället för studiebok ett studieintyg eller motsvarande dokument, som innehåller anteckningar om studier och examina.

Elevkåren

I de flesta läroanstalter verkar en antingen registrerad eller friare organiserad elevkår. I synnerhet i konservatoriet har elevkåren viktiga funktioner. I läroanstaltens förvaltning är i de flesta fall eleverna representerade och val av dessa elev/studeranderepresentanter sker enklast inom elevkåren Beroende av förvaltningsmodell kan elevrepresentanterna på olika orter ha varierande rättigheter. Elevkåren är en naturlig länk mellan läroanstaltens ledning, lärarna och eleverna. Den kan också t.ex. ge utlåtande i vissa frågor som gäller studierna och eleverna.

Som skapare av samhörighet och atmosfär i läroanstalten spelar elevkåren en stor roll. Genom den skapas kamratanda och t.ex. olika instrumentgrupper kan närma sig på ett naturligt sätt.

Elevkårens funktionsduglighet garanteras av en aktiv ledningsgrupp. Verksamhetsmöjligheterna är mångahanda och läroanstaltens ledning hjälper säkert till med t.ex. lokaliteter. 

Sommarstudier

Framsteg i musikstudierna grundar sig på fortsatt, regelbunden övning. De långa sommarloven i vårt lands skolor är illa för denna övning i fall saken inte vänds till en fördel. Just på sommaren har många skolelever tid; mycket mer står till buds för t.ex. övning än någonsin under vintersäsongen. Läraren ger på våren goda råd om hur man bäst övar. Vissa saker kan man nu ta i med på allvar och finna nöje i att också svåra ställen börjar löpa.

Att öva rätt är viktigt. Det är inte skäl -i synnerhet i början av studierna- att skynda sig att öva på nya och alltför svåra verk. Man kan naturligtvis bekanta sig med ny repertoar, men hållbart resultat når man med att öva på sådant program, vars innehåll man har en säker uppfattning om. Också rätt sorts vila är viktig..

Sommarläger och -kurser är på allt sätt till fördel för studierna. På lägret är det möjligt att avlägga också kursexamina och de ger övningsarbetet ny fart. Det är dock skäl att minnas, att t.ex. studier i tonträffning enbart på ett sommarläger inte ger samma säkra kunnande som deltagande under ett helt år i läroanstaltens normala undervisning. Detta förutsätter naturligtvis att man går på lektionerna för att lära sig. Alla kurser kan man inte lära ut ända fram till avlagd examen under den korta lägertiden.

Kursexamina, som avlagts på sommaren godkänns oftast som avlagda och antecknas i läroanstaltens matrikel, i fall undervisningen och bedömningen representerat gällande normer. Intyg över examen bör uppvisas i den egna läroanstaltens kansli. Där bedömer man den avlagda kursens motsvarighet till den egna läroanstaltens examen på ifrågavarande nivå. För att vara säker på examens motsvarighet kan man före lägret kontrollera saken med rektorn.

Undervisningens organisering gäller elevens rättsskydd. Alla sommarläger är inte tillräckligt kvalificerade och ansvarskännande för att arrangera adekvat, mångsidig undervisning. Om det uppstår luckor i kunskaperna, kan de vara svåra att fylla i efterskott.

SAMARBETE MELLAN HEMMET OCH LÄROANSTALTEN

Samarbetet borde inledas i det ögonblick, då man börjar planera studier i musikläroanstalten. Kansliet ger upplysningar och denna Guide hjälper också upp saken. Mellan eleven och läroanstalten råder ett gott samarbete om kansliets hjälp I nämnvärd grad inte mera behövs, när studierna påbörjats. Det är ändå skäl att diskutera med rektorn eller biträdande rektorn, i fall förhållandet lärare-elev inte trots ärliga försök börjar fungera. Små konfliktsituationer och oklarheter ordnar sig i allmänhet genom diskussion med läraren.

I läroanstaltens kansli bör finnas gällande adress- och kontaktuppgifter, så att man kan informera också om plötsligt uppkomna situationer. Detta gäller alla lektionsarrangemang t.ex. vid sjukdomsfall.

Elevens rättigheter förverkligas bäst om också plikterna uppfylls. De är i inget fall tunga att fylla om studierna tas på allvar och t.ex. övandet sköts regelbundet. Ett friktionsfritt samarbete mellan hemmet och läroanstalten garanterar i allmänhet, att målen uppnås.

Förhållandet elev-lärare

Det egentliga, fortlöpande samarbetet sker mellan lärarkåren, eleven och hans föräldrar. I takt med att studierna framskrider kan eleven ha många lärare, ty huvudämnet, eventuellt solistiskt biämne, allmänna ämnen och samspel undervisas av specialister i respektive ämne. Mellan lärarna och varje elevs hem borde råda välfungerande, förtoendefulla relationer, som förhindrar missförstånd och onödig stress. Kontakten är viktigare ju yngre eleven är och föräldrarnas ansvar och behov av kommunikation med läraren som känsligast. Genom att förhandla och ta i beaktande studieresultatet finner man lämpliga former för hur studierna sköts smidigt och i en positiv atmosfär.

Man skall inte bli förskräckt om läraren ringer på och föreslår diskussion. Angående de yngsta eleverna förs diskussionerna i samband med lektionerna då det gäller enskild undervisning, men situationen kan förändras under årens lopp. En elev som spelat många år sköter redan sina ärenden och går ensam till spellektionerna. Av många olika orsaker kan ändå störningar i studierna uppstå.

På grund av den individuella undervisningen är förhållandet mellan elev och lärare i musikläroanstalten mycket intimt och känsligt. Läraren måste t.o.m. handgripligen handleda eleven för att få vissa saker att fungera, varför eleverna småningom lär sig att förlita sig mycket starkt till sin lärare. Ett gott förhållande syns också i umgänget mellan lärare och elev. Störningar märks kanske inte i sitt begynnelsestadium. Läraren strävar naturligtvis att beakta t.ex. pubertetens problem, men orsakerna till dem kan finnas på annat håll än i musikstudierna. Just i sådana fall är diskussion om åtgärder nödvändiga.

Kontakt från hemmet till läraren är en helt naturlig sak och löser kanske någon spänning eller förklarar kanske elevens beteende, som för läraren förefallit besynnerligt. Ett förtroendefullt förhållande bibehålls genom att ta sig an problemet.

FÖRÄLDRAFÖRENINGAR OCH ANDRA UNDERSTÖDSFÖRENINGAR

Till stöd för musikläroanstalten och dem som studerar där har på många orter grundats föreningar, som kan ha mycket mångsidig verksamhet. Föreningarna är antingen officiellt registrerade eller verkar fritt i samarbete med läroanstaltens ledning. Ändamålet med stödföreningen är oftast att samla medel för något speciellt ändamål, som kanske inte direkt är knutet till läroanstaltens undervisning, men som är betydande bifunktioner. Avsikten kan vara att man projektartat samlar medel till något sällsynt instrument eller till läroanstaltens stipendiefond. Här är det fråga om hjälpverksamhet som riktas till hela elevkåren och för att använda de insamlade medlen behövs läroanstaltens lednings eller lärarkårens sakkunskap.

För att stöda läroanstaltens orkester eller ensemble kan man också grunda en officiell eller fritt verkande förening.??. Inom den kan man i samarbete med läroanstaltens ledning överenskomma om de verksamhetsformer, som kan komma i fråga. En väl fungerande stödgrupp kan för framträdanden och resor i anslutning till sammusicerandet vara en ovärderlig hjälp.

Elevernas föräldrar bildar ett genomsnitt av samhället. Samhällskontakter blir genom stödföreningarna naturliga och omedelbara för läroanstalten, dess ledning och lärare.

Många föräldrar skulle vilja lära sig spela och sjunga tillsammans med sina barn. Sådana mäjligheter öppnar sig numera i många läroanstalter. Utvecklas idén längre, kan föräldrarna också musicera tillsammans och när sådan verksamhet skall organiseras kan föräldraföreningen vara till stor hjälp.

I en privat musikläroanstalt kan upprätthållaren i sig utgöra en understödsförening. Dess uppgifter är dock av helt annat slag än t.ex. i föräldraföreningen, som inte är ansvarig för läroanstaltens ekonomi och egentliga undervisning. 

OM INTRÄDE TILL YRKESUTBILDNING

Andra stadiets utbildning och yrkeshögskolorna 

Helhetsreformen av utbildningslagstiftningen förorsakade stora förändringar också inom musiken. Förutom att lagen om grundutbildning slopades, ändrades också yrkesutbildningens struktur och ändras fortfarande. Guiden redogör inte för den pågående processen, utan strävar att ge en överblick över nuläget.

Yrkesutbildning i musik ges i musikinstituten, konservatorierna, yrkeshögskolorna och universiteten samt bl.a. i en del folkhögskolor. Mångfalden av examina är så stor, att information om alternativen bör införskaffas i vederbörande institutioner. Också yrkesutbildning i dans anordnas i vissa yrkeshögskolor och musikläroinrättningar.

Andra stadiets utbildning i musik och dans anordnas i konservatorierna samt vissa läroinrättningar på institutsnivå. På andra stadiet utbildas kyrkomusiker, dansmusiker, dansare, pianostämmare (Arlainstitutet) eller avläggs grundexamen i musik??.

Utbildning på institutsnivå som tidigare anordnades vid konservatorierna är överförd eller överförs till yrkeshögskolorna, där musik- och danspedagoger, musiker, samt musikledare och musikterapeuter utbildas på olika linjer. Utbildning rörande inspelningsteknik och musikteknologi erbjuds på alla nivåer.

Ett eget specialgebit bildar Militärmusikskolan, som verkar i Lahtis. Där utbildas musiker för försvarsmaktens musikkårer. För undervisningen i musikämnen svarar Päijät-Hämeen konservatorio.

Sibelius-Akademin

Enda musikhögskolan i vårt land är grundad år 1882. Den har genomgått en lång utveckling från musikinstitut via konservatoriestatus till statlig högskola, vars specialitet i förhållande till andra högskolor är dess ungdomsutbildning. Kanske just ungdomsutbildningen intresserar Guidens läsare, man kan ju söka dit redan före skolåldern. Akademins utbildning är ordnad i utbildningsprogram, som leder till magistersexamen. Lägre högskolexamen är musikkandidatexamen. Med studier på heltid är det möjligt att avlägga den på fyra läsår. Sibelius-Akademins grundexamen, musikmagisters examen är högre högskolexamen och kan avläggas på 5 1/2 läsår. I Akademin kan också musiklicenciat- och doktors påbyggnadsexamina avläggas.

Utbildningsprogrammen är: 

1. utbildningsprogrammet för komposition och musikteori
2. utbildningsprogrammet för orkester- och körledning 
3. utbildningsprogrammet för återgivande tonkonst
4. utbildningsprogrammet för musikpedagogik
   4a) Inriktning för ämneslärare 
   4b) Separata studier i undervisningsämnet 
   4c) Inriktning för musikteknologi 
5. utbildningsprogrammet för kyrkomusik 
6. utbildningsprogrammet för jazzmusik 
7. utbildningsprogrammet för folkmusik 
8. utbildningsprogrammet för operasångare
9. utbildningsprogrammet för konstadministration

Inträdeskrav till akademin är studentexamen eller motsvarande kunskapsnivå samt tillräckliga musikaliska färdigheter för studier vid högskolan. De sistnämnda färdigheterna inhämtas i allmänhet vid något konservatorium eller musikinstitut, vilket i vissa fall ger möjlighet till inträde också utan studentexamen.

I sista hand tas studerandena in till akademin -liksom annan yrkesutbildning- genom inträdesprov. Då bör man kunna uppvisa sitt kunnande i praktiken och sålunda är tidigare studier av stor betydelse.

I fall man bedrivit studier över grundnivå och har examensbetyg över dem, kan de i tilllämpliga delar räknas till godo när studierna inleds. 

Utbildningscentralen

Vid akademins utbildningscentral är verksamhetsområdena ungdomsutbildning, kompletterande utbildning, mästarkurser och öppen högskoleundervisning. Ungdomsutbildningen

Ungdomsutbildningen som ges vid utbildningscentralen är en riksomfattande utbildning avsedd för specialbegåvade skolelever. Till utbildningen antas studerande, som har förutsättningar att utbilda sig till yrkesmusiker.

Studerandena tas in i maj på basen av inträdesprov. Där testas de sökandes färdigheter i huvudämnet och de genomgår musikalitetstest samt prov i tonträffning. Ansökningstiden till ungdomsutbildningen är i mars.

Akademin har i Kuopio en utbildningsenhet för kyrkomusik, där också kompletterande utbildning ges. I Seinäjoki verkar en enhet för kompletterande utbildning och i Träskända är akademins kurscentral Kallio-Kuninkala belägen.

Studierådgivning fås från Sibelius-Akademins olika avdelningar, tfn växel 90-405441.

Ungdomsutbildningen

Ungdomsutbildningen som ges vid utbildningscentralen är en riksomfattande utbildning avsedd för specialbegåvade skolelever. Till utbildningen tas studerande, som har förutsättningar att utbilda sig till yrkesmusiker. Studerandena tas in i maj på basen av inträdesprov. Där testas de sökandes färdigheter i huvudämnet och de genomgår musikalitetstest samt prov i tonträffning. Ansökningstiden till ungdomsutbildningen är i mars.

Studierådgivning fås från Sibelius-Akademins studiebyrå, adr. Döbelnsgatan 2, 00260 HELSINGFORS, tfn växel 90-405441.

Annat angående yrkesstudier

Vid Helsingfors, Jyväskylä, Tammerfors och Åbo universitet samt Åbo Akademi finns musikvetenskapliga institutioner. När man söker till dem är studier vid en musikläroanstalt en betydande fördel och samtidigt också säker grund för eventuell senare yrkesutövning. Yrkeshögskolorna överallt i landet ger med tiden allt flera möjligheter att förena konst- och praktiska ämnen, också musikstudier.

När studerande väljs till andra yrkesinriktningar ges i många fall tilläggspoäng på basen av studieprestationer vid musikläroanstalt. T.ex i barnträdgårdslärar- och klasslärarutbildningen har man nytta av musikstudier.

Inom hälsovården, social- och ungdomsarbete, undervisnings- och kulturverksamheten samt konst- och mediaindustrin finns många yrken, där kunskaper och färdigheter med musikalisk anknytning är användbara. En förteckning över sådana arbetsuppgifter, där utföraren hjälps till bättre resultat genom lagbundenheter och stilfrågor, som i musikstudierna blivit vardagsmat, är för lång för att här ens antydas. Det är likaså skäl att minnas den allmänbildande funktionen hos de kunskaper och färdigheter, som hör ihop med musiken. 

Studier utomlands

Finländska ungdomar har också tidigare studerat musik utomlands, närmast i europeiska musikhögskolor, men EU-medlemskapet har gett finländarna ytterligare studiemöjligheter och man har också börjat dra nytta av dem. För i EU- och ETA-länderna bedrivna studier och elevutbytesverksamhet finns många finansieringsprogram. Att utnyttja dem kräver rätt grundlig förberedelse och när sådana studier planeras är det skäl att diskutera saken med ledningen vid hemortens läroanstalt. Olika Leonardo-, Sokrates-, Erasmus- och Comeniusprogram kräver sakkunskap, som innehas av skolmyndigheter med insikt i EU-frågor. Centret för internationellt personutbyte CIMO, som verkar i anslutning till utbildningsstyrelsen, ger upplysningar om praktikant- och studentutbyte.

För kulturutbytesprojekt finns ett särskilt program, Kaleidoskop. Detta -liksom andra finansieringsprogram- tenderar att konstant förändras, varför säker information om ansökningstider och -villkor är svår att ge.

På basen av gjorda jämförelser är det möjligt att konstatera, att musikläroanstaltssystemet i Finland på grundnivå erbjuder minst desamma studiemöjligheterna som erbjuds i andra europeiska länder. Vad nivån beträffar, hör de finska ungdomarna till de främsta i Europa. Detta är tryggt att veta, när utlandsstudier planeras.

Skillnader i systemen förorsakar eventuellt friktion i någon mån när studierna utomlands påbörjas. I fall huvudämnesstudierna i Finland förlöpt normalt, behöver man inte vara bekymrad. Man vänjer sig snabbt vid det nya systemet, i synnerhet om språkkunskapen inte utgör hinder.

Finländska ungdomar studerar musik utomlands främst i yrkesläroanstalter. I allt högre grad är musiken också hobby, som man vill utveckla vid sidan om andra studier också utomlands, t.ex. under året som utbyteselev. Sådana studiemöjligheter -i fall man upplever dem viktiga- är det bra att reda ut redan i god tid förrän man besluter att resa iväg.

I månget europeiskt land sker musikundervisningen i stor utsträckning som privatundervisning. Denna studieform löser ofta problemen t.ex. i fråga om instrumentstudierna och till den lokala orkestern, musikkåren eller kören kan man ansluta sig, ifall hjälp behövs.

GRUNDERNA FÖR MUSIKINSTITUTENS LÄROPLAN

I samband med den totala förnyelsen av utbildningen har också musikläroanstalternas roll förändrats. I stället för den tidigare centralstyrda modellen har uppstått möjligheten att lokalt planera och förverkliga nya förvaltnings- och verksamhetsmodeller. Ett viktigt rättesnöre för organiserandet av undervisningen är fortfarande läroplanen. För uppgörandet av den ger utbildningsstyrelsen ut grunder för läroplan. I utvecklandet av läroplanen deltar lärarna, eleverna och hela läroanstaltsenheten med referensgrupper. För konservatoriernas yrkesutbildning ger utbildningsstyrelsen ut skilda grunder. I det följande refereras de viktigaste punkterna i grunderna för läroplan. De kursiverade partierna är direkta citat. 

Utgångspunkt för uppgörandet av läroplanen

Ett musikinstitut är en konstläroanstalt som har till uppgift att ordna undervisning i musik och i andra konstformer i anslutning till den Undervisningen skall utveckla färdigheter för ett skapande och mångsidigt musikutövande och -uppförande samt för yrkesstudier på området. Genom undervisningen stöds ett målinriktat musikutövAnde och elevens allsidiga utveckling som individ och gruppmedlem. Då undervisningen läggs upp skall specialbehoven hos elever som siktar på yrkesstudier beaktas.

Utvecklingen av undervisningen skall basera sig på den förändring som skett i musikfostran nationellt och internationellt, utvecklingsbehoven beträffande olika områden och innehåll i musikkulturen och växelverkan med övriga musikläroanstalter och inrättniongar som ordnar musikundervisning.

Vid ett musikinstitut ordnas undervisning i musik på grundnivå och på musikinstitutsnivå som fortsättning på den. Institutet är i huvudsak avsett för unga i skolåldern. Institutet kan också ha en särskild avdelning för vuxna och en musiklekskola för barn under skolåldern enligt huvudmannens prövning. Undervisningen vid ett musikinstitut kan knytas till utbildningen på ungdomsstadiet på basen av stadgandena rörande denna.

Undervisningens mål och innehåll bestäms i läroanstaltens egen läroplan som bygger på de riksomfattande grunderna för läroplanen. I läroplanen beaktas arvet och utvecklingen inom den nationella och internationella musikkulturen och elevernas individuella musikfärdigheter. Läroplanen skall betjäna hela läroanstaltssamfundet, stöda och nöjliggöra uppnåendet av målen och utvärderingen av hur de förverkligats.

Läroanstaltens läroplan skall innehålla bl.a. läroanstaltens verksamhetsidé, den undervisningstid som reserverats för olika kurser och deras mål och innehåll. Den skall vidare innehålla anvisningar om uppläggningen av undervisningen, fullgötrandet av kurserna och elevbedömningen. Samarbete mellan olika läroanstalter och referensgrupper skall antecknas i läroplanen.

Mål och centralt innehåll

Musiklekskola

Målet för undervisningen i en musikskola är att väcka och nära barnens kärlek till musiken. Ett annat mål är att utveckla grundfärdigheterna i musik hos barn under skolåldern. I undervisningen utvecklas barnens musikaliska färdigheter att lyssna till musik och tränas det musikaliska minnet samt främjas rytm-, form-, harmoni- och melodisinnet. Eleven handleds i att uttrycka sig med musikens medel genom att man stöder hans skapande uttryck och sociala och emotionella utveckling.

Undervisningen kan integreras med övriga områden inom konstfostran.

Musikinstitut

I ett musikinstitut är målet för undervisningen att mångsidigt utveckla musikfärdigheterna och att vidga och fördjupa den musikaliska allmänbildningen. I denna del av grunderna uppräknas bl.a. undervisningsämnena och fastställs grundnivåns och musikinstitutsnivåns kursers lärostoff och tiden för deras avläggande.

Uppläggningen av undervisningen

Många faktorer i anknytning till uppläggningen av undervisningen kan fastställas på lokal nivå. Sådana ärenden är t.ex. undervisningsmängd och praxis vid intagning I ett musikinstitut skalla varje elev ha ett huvudämne. Solistisk undervisning i ett biämne ordnas i första hand för elever som inriktar sig på yrkesutbildning i musik.


Utvärdering, elevbedömning och betygsformulär

Utvärderingen är en process i vilken man på ett tillförlitligt sätt försöker ge respons på de kunskaper och färdigheter som eleven har uppnått. Utvärderingen skall vara sporrande. I utvärderingen kan ingå en skriftlig bedömning över vilken utges ett betyg.

Med betygsformulär avses de i grunderna uppräknade uppgifterna som bör finnas i betyget. Betygets egentliga utseende svarar man för i varje läroanstalt skilt och det kan vara högst sakligt eller mycket dekorativt..

Kontinuerlig utveckling av läroplanen

Som en ständig process är utvecklandet av läroplanen avsett att ge klara utgångspunkter för verksamhetens planering, fastställande av målsättning för undervisningen samt läroanstaltens profilering i egen riktning. Ett viktigt medel för att utveckla läroplanen är extern och intern utvärdering av verksamheten. Extern utvärdering av muikläroanstalterna behövs närmast som stöd för de projekt som genomförs på nationell och rejional nivå. Den interna utvärderingen baserar sig på självvärdering, som är en förutsättning för att fortgående kunna utveckla läroplanen och verksamheten.

FINLANDS MUSIKLÄROINRÄTTNINGARS FÖRBUND r.f.

Som en riksomfattande intresseorganisation grundades år 1956 Suomen Musiikkiopistojen Liitto r.y., som senare på grund av de förnyelser läroanstaltsformerna tagit del av, ändrat namnet till Finlands musikläroinrättningars förbund r.f., 1982 (Suomen musiikkioppilaitosten liitto r.y., 1979). Namnet förkortas FMF (fi. SML). Som intresseorganisation för de sammanslutningar som upprätthåller musikläroanstalterna

- befrämjar FMF den konstnärliga och professionella nivån i musikläroanstalterna, som medlemsorganisationerna upprätthåller, samt strävar att göra deras verksamhet och målsättningar kända;

- bevakar musikläroanstalternas intressen i landets musik- och kulturpolitik;

-sköter och utvecklar branschens internationella kontakter; samt

- svarar för uppgörandet av examensfordringar för musikinstitutsnivån och ombesörjer deras distribution till medlemsläroanstaltarna.

Till FMF:s viktigaste funktioner hör också information, på vilken denna Guide, dess utgivning och distribution är ett exempel. Guiden -hoppas vi- hjälper den som önskar upplysning om musikläroanstalternas verksamhet att få svar på många frågor rörande studierna.